|
 |
|
|
|
|
| Programförklaring |
|
|
VETA, VILJA, VÅGA
i samhällsplanering och stadsbyggande |
VETA
Hur kan vi veta om det vi bygger blir bra? Staden växer och förändras med varje tillskott; blir det bra? Vår erfarenhet säger oss att vissa stadsmiljöer är bra. Andra områden har uppenbara problem. Erfarenhet ger överblick och förmåga att värdera; men hur relevant är denna kunskap på nya platser under nya villkor? Hur allmängiltig är kvartersstaden, trädgårdsstaden, den historiska stadskärnan? Forskning inom samhällsplanering och stadsbyggande syftar till en strukturerad kunskap som är formad efter disciplinens metoder, problemställningar och vad som är forskningsbart. Det ger en kunskap som kan borra djupt och vara smal. Den står fri från stadsbyggandets behov av överblick, värderingar och handling. Den ena kunskapsformen ersätter inte den andra; forskningsresultaten måste bli tillgängliga för planeraren och stadsbyggandets problem och frågor måste föras in i forskningen. Det krävs fortlöpande samtal. Samhällsplanering är inte en vetenskap utan en process där intressen, behov och möjligheter värderas och avvägs. Vetenskapen ger underlag men planeringen i sig är inte vetenskap. En del intressen är starka och högröstade andra viktiga men svårfångade. En god miljö kan skapas där många röster kommer till tals och blir hörda, mjuka värden formuleras och prövas. Insikten kommer då ur det kollektiva offentliga samtalet.
VILJA
Viljan reduceras lätt till sektorsintressen och villas bort bland alla måldokument och objektiva mått. De systematiska och sifferspäckade underlagen ersätter då viljan. Om man inte vet vad man vill kan marknaden/den faktiska utvecklingen upphöjas till viljan. Det, som sker, sker därför att det måste ske; det följer av 'givna spelregler' och oss 'övermäktiga trender'. Ofta och allt för snabbt uttrycks då viljan som bejakande av konkreta projekt i takt med att de dyker upp. Konkreta byggprojekt och ekonomiska krafter är helt klart viktiga motorer i samhällsplaneringen. Men samhällsplanering måste syfta till mer än att bejaka det som ändå sker. Planeringen måste syfta till att utveckla kollektiva värden och möjligheter. Den måste drivas av en vilja att skapa processer där dessa värden lyfts fram och tillåts sättas avtryck i samhällsbyggandet. Viljan kommer både ur det personliga engagemanget och ur det gemensamma samtalet.
VÅGA
Om man inte vet vad man vill är 'att våga' inte något problem eller behov. Men många gånger vet vi och vill vi, men vågar vi ta de konsekvenser och konflikter som uppstår? Städernas utglesning, den snabbt växande bilismen, det offentliga rummets förfall. Vågar vi samtala om utmaningarna och pröva alternativen; vågar vi vänta tills samtalet mognat? |
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
